- Om Calle - Calle just nu - Vad har Calle gjort? - Bög, så funkar det - Pressbilder -

Hög tid för ny bögtid

Författarens förvirrade förord Äntligen.
       Efter årtusenden av ofräscht förtryck och oförskämd förföljelse börjar de civiliserade delarna av världen nu tillerkänna oss bögar vår rättmätiga respekt.
       Inte för att vi på något sätt är beroende av heterosamhällets grötmyndiga godkännande (de har ju ändå ingen smak) men för att det evinnerliga käbblet med förvirrade bibeltolkare, mossiga moralister och hjärndöda bögknackare tar alldeles för mycket tid och energi från det vi bögar egentligen är bäst på - och helst vill ägna oss åt.
       Att vara bögar.
       Och att vara bög handlar inte främst om att hoppa i säng med en av samma kön (det är inte ens nödvändigt - se på den växande skaran "hetero-bögar") utan förmånen att fritt och efter eget behag kunna växla mellan två världar; den vanliga och gayvärlden.
       Till skillnad från den vanliga, grå verkligheten består gayvärlden av en färgglad samling begåvade, intressanta, kreativa, galna och modiga individer som alla en gång klivit över den högsta tröskeln i sina liv och därför ständigt skuttar över nya utan att blinka.
Sådana människor är mer fascinerande än folk som aldrig riskerat något i hela sitt liv. Därför är bögar mer spännande än andra.
       Den som en gång "kommit ut" har bejakat sig själv och därmed själva livet, varför det inte längre finns något att frukta - mer än möjligen ett trilskande hår eller Mariah Carey. Jag ska återkomma till bägge.
       Med detta inte sagt att alla bögar är lika. Vad gäller livsstil, politiska åskådningar, religioner eller sexvanor skiljer vi oss lika mycket från varandra som folk gör mest. Det är det som kan göra bögklubbar så fascinerande med sitt sociologiska tvärsnitt av befolkningen. Och fortfarande de enda mötesplatserna i världen där svarta, arbetslösa 20-åringar dansar sida vid sida med vita 65-åriga miljardärer. I identiska lycra-linnen, men i alla fall.
       1900-talets sista år präglades av en närmast orkanstark medvind för västvärldens homosexuella, både vad gäller politiska rättigheter och uppmärksamhet i det privata, offentliga och kommersiella livet. Plötsligt fanns det homon överallt, kunde man tycka - men det hade det naturligtvis alltid gjort. Vi hade bara blivit mer synliga.
       Detta satte flera bollar i rullning.
       Dels vågade sig folk ut ur garderoberna tidigare, vilket föryngrade och förnyade gayvärlden. "Vem fan är Judy Garland?" undrade 18-åringarna och efterlyste träffpunkter där de slapp dragshow och dammiga schlagers. Andra kände sig inte hemma bland 90-talets formstöpta, muskelpumpade rave-robotar och tyckte att hela gayrörelsen förvandlats till en armŽ av ytliga shopoholics. Vart tog själva ursprungstanken, mångfalden, vägen? Dels öppnade den nya toleransen dörren även för heterosexuella som känt sig begränsade av beteendemallar och snäva könsrollskostymer. "Kan bögar bryta konventioner, kan väl jag" resonerade en del straighta och tillät sig flippa ut, bejaka sina lustar - eller åtminstone sätta på sig en rolig hatt. Gay eller straight kommer att bli ointressant, menar somliga; framtiden är queer.
       I detta spännande stadium befinner vi oss i 2000-talets början. Som bög och journalist märker jag hur intresset för homovärlden och gaykulturen glupskt ökar, men att kunskapsluckorna fortfarande är stora, fördomarna utbredda och missuppfattningarna många. De få skrifter som finns är ofta problemorienterade, medicinska eller psykologiserande på ett ganska humorlöst sätt.
       Därför har jag skrivit en bok som jag själv skulle vilja läsa och kunna stoppa i händerna på nyfikna. Garanterat ovetenskaplig och opsykologisk - jag stryker förmodligen fler fördomar medhårs än jag bekämpar - men med utgångspunkten att det faktiskt är kul att vara homo. Och övertygelsen att bögar kan skratta åt sig själva. "Bög - så funkar det" är en handbok för alla killar som är bögar, vill bli bögar eller borde bli bögar. Men också för deras vänner, föräldrar, släktingar och andra som vill lära sig mer om sina speciella älsklingar. Den lär dig de hemliga koderna, vem du än är.
       Men det är en bögbok, ingen gaybok. Det handlar om killar. Jag har nästan helt nonchalerat våra tuffa homosystrar, flatorna alltså, eftersom jag är av den uppfattningen att man ska skriva om något man har erfarenhet av. Och även om jag har prövat på det mesta, har jag ännu aldrig varit lesbisk. Jag kommer att generalisera skamlöst, samt använda mig av oprecisa begrepp som "bögvärlden", "gayrörelsen" och "homokulturen" som någon sorts samlingsnamn på föreningar, företag, intresseorganisationer, krogar, barer, klubbar, fester och tidningar för homosexuella.
       Men det är inte lika flummigt som det låter. Just detta nätverk av olika verksamheter utgör de facto vår kultur. Gayrörelsen är inte bara RFSL och bögvärlden består faktiskt av alla homokillar som träffas och gör saker tillsammans.
       Läsaren behöver dock inte vara falkögd för att upptäcka att min empiriska forskning huvudsakligen bedrivits i lokaler med utskänkningstillstånd.        Ett par brasklappar till:
       Det är en handbok och ingen regelbok. Min avsikt är inte att tala om för någon hur han ska leva - eller ens visa vägen. Snarare langa fram karta, kompass - och skrattspegel - för botaniseringar i bögvärlden på egen hand. En del kanske bara upptäcker stigar de vill undvika, andra kanske rentav hittar hem. Själv går jag jämt vilse, så lita inte på mig.
       I dessa dagar, när den traditionella gaykulturen ifrågasätts, kanske också någon frågar sig varför jag ändå som en envis gammal pagga bär ner dammiga Bette Davis-filmer från vinden, spelar knastriga discoskivor och gaggar om V-Gurra? Om man nu vill ta avstånd från förlegade fjollyttringar, är väl vissa kapitel bara bakåtsträvande och onödiga?
       Den invändningen är dock lika enfaldig som att säga att man vill ta avstånd från kristendomen och därför inte behöver veta vem Jesus var. Den traditionella gaykulturen med dess gudar, psalmer, ritualer och myter är grunden för dagens homoliv och påverkar varje steg vi tar, vare sig vi vill eller inte. Utan minsta hum om den befintliga bögvärlden, blir det inte bara svårare att förstå sin omgivning utan också knepigare att skapa alternativ. Det är svårt att göra upp med det förflutna utan att veta vad det är.
       Jag har avsiktligt skrivit en bruksanvisning och ingen debattbok; den beskriver verkligheten och inte visionen. Köper du en video, vill du knappast läsa en manual om hur en framtida modell eventuellt skulle kunna fungera, du vill veta vad som gäller i dag. (Visserligen beskriver den min subjektiva verklighet, men verkligheten är alltid subjektiv och vems skulle jag annars beskriva? Karin Falcks?)
       Min förhoppning är att "Bög - så funkar det" ska kunna skingra några av mysterierna i den mytomspunna homovärlden och att vi en gång för alla slutar med den oklädsamma ovanan att se oss som offer - när det i själva verket är vi som styr stora delar av världen.
       Med mjuka handleder, men ändå.
       Det är hög tid för en bögtid med mindre självömkan och mer självironi.



Läs lite mer - Beställ boken direkt! - Press om boken